Efter förlossningen
---
Efter ca 5h fick vi komma upp på BB. Vi var där i 6 dagar pga att jag åkte på en "okänd" infektion och fick antibiotika på drop där ett par dagar. Gud vilken hemlängtan man får när man verkligen inte får fara hem.. men som tur var så sov Kim hos oss nästan alla nätter då Jonathan och Felicia var med moster Anita här hemma under tiden.
Sänkan började på 60 på fredagen, 200 på lördag, runt 200 på söndag, 116 på måndagen och nere på 60 igen på tisdagen så då fick jag gå över på tabletter och vi kunde ÄNTLIGEN åka hem!
Kim va så rar att ha hade tagit ledig åt barnen och kom upp med dem på BB, så då fick hela familjen fara hem tillsammans och snacka om att de var två glada barn.gif)
"Då jag sitter på sängkanten så känns det nästan som att jag måste grina" sa mamma att Jonathan hade sagt om att längta efter oss.
Sånt får en mammas hjärta att brista alltså!
Sen grät han och hade ont i magen en annan dag för att han saknade oss
*Kramar om*
Men nu är vi hemma och allt går fint. Ammningen funkar toppen, Jonathan och Felicia älskar sin lillasyster och vill hjälpa till mkt med henne, vilket de såklart får göra. Och de nästan slåss om vem som ska hålla henne haha!
Så det går över förväntan kan jag lova! Trodde Felicia skulle bli jätte svartsjuk, men icket! Tvärt om, så har Cornelia till och med fått låna F's mysfilt som hon aldrig lånar ut typ!
Första badet hemma som storasyskonen tyckte va väldigt spännande!
Lillan efter badet. Mätt, nybadad och helt nöjd!
Efter ca 5h fick vi komma upp på BB. Vi var där i 6 dagar pga att jag åkte på en "okänd" infektion och fick antibiotika på drop där ett par dagar. Gud vilken hemlängtan man får när man verkligen inte får fara hem.. men som tur var så sov Kim hos oss nästan alla nätter då Jonathan och Felicia var med moster Anita här hemma under tiden.
Sänkan började på 60 på fredagen, 200 på lördag, runt 200 på söndag, 116 på måndagen och nere på 60 igen på tisdagen så då fick jag gå över på tabletter och vi kunde ÄNTLIGEN åka hem!
Kim va så rar att ha hade tagit ledig åt barnen och kom upp med dem på BB, så då fick hela familjen fara hem tillsammans och snacka om att de var två glada barn
"Då jag sitter på sängkanten så känns det nästan som att jag måste grina" sa mamma att Jonathan hade sagt om att längta efter oss.
Sånt får en mammas hjärta att brista alltså!Sen grät han och hade ont i magen en annan dag för att han saknade oss
*Kramar om*Men nu är vi hemma och allt går fint. Ammningen funkar toppen, Jonathan och Felicia älskar sin lillasyster och vill hjälpa till mkt med henne, vilket de såklart får göra. Och de nästan slåss om vem som ska hålla henne haha!
Så det går över förväntan kan jag lova! Trodde Felicia skulle bli jätte svartsjuk, men icket! Tvärt om, så har Cornelia till och med fått låna F's mysfilt som hon aldrig lånar ut typ!
Första badet hemma som storasyskonen tyckte va väldigt spännande!
Lillan efter badet. Mätt, nybadad och helt nöjd!
Förlossningsnoteringar om då fröken Cornelia föddes
Klockan 14.45 satte BM in värkstimulerande drop. De började på 15 ml, sen höjde de till 30 ml (det gick toppen bra, kände knappt av dem. Bara de att magen blev hård typ), efter ca 15 min höjde de till 60 ml - nu började de göra ont. Kim fick skynda sig att äta för jag kunde knappt sitta när de kom. Då han var inne på sin sista gorby kom BM och höjde igen.. til 90 ml denna gång.. "De känns som jag borde SPRINGA tillbaka till sängen älskling för nu kommer det att göra ONT strax"... Han tillbaka till rummet, bad om att bli undersökt - hade öppnat mig 1 cm sen de satte droppet, på typ 10 minuter. Bm gick ut och jag kravlade mig upp i sängen...
Klockan 15.15 kände BM efter igen och jag var öppen 4 cm..
Klockan 15.45 ringde Kim in henne igen, en BM som hette Birgitta kom in då och frågade hur det var. Tårarna sprutade på mig och när värkarna kom så skrek jag av mkt plågsam smärta. (Jag har en väldigt hög smärttröskel, så när de gör ont på mig så gör de ONT) Detta va den värsta 30 min på hela förlossningen.
"Snälla kan du inte stänga av detta nu, för jag vill inget mer :'(" sa jag... så hon stängde av det (Hon anade nog att jag hade egna värkar oxå hehe) Men värkarna fortsatte. Efter en stund blev de hanterbara, Birgitta lärde oss andingstekninken vilket var de enda hjälpmedel genom hela förlossningen. Ingen smärtlindring användes alls.
"Gör det så ont eller är du rädd?" frågade hon... de gjorde ont haha :-)
Hon undersökte mig nån minut efter och jag hade öppnat mig 2 cm till, så nu var jag öppen 6 cm.
Klockan 16.20 kom rädslan över mig som jag aldrig anat att jag hade riktigt.. att krysta ut barnet.. så jag sa helt i panik att hon måste ge mig ett kejsarsnitt. Vi satt och pratade om det, sen bad jag att hon skulle känna om de hänt nått.. Hon kände och sa "jadu här händer de grejer, du är öppen 9 cm nu med en liten kant kvar på ovansidan".......... trodde jag hörde fel... de va juh snart över... "Ursäkta vad sa du?" frågade jag haha!
Klockan 16.45 var jag öppen 9 cm med en liten kant kvar..
Klockan 16.50 fick jag börja krysta... läskigt.. kände verkligen hur hon trängde ner och igenom alltihopa.. men konstigt nog gjorde de inte tok ont.. kändes mest läskigt. Fast ryggvärken va inte najs :/
Jag fick 4 krystvärkar typ, varav 1½ var jag tvungen att flåsa mig igenom då lillan höll på att komma på andra krystvärken. Då värmde BM med handdukar och sprutade på en liter bedövningspray typ. Sen först kom huvudet och sista värken tänkte jag att "nu vill jag faktiskt träffa dig lilla barn" och så åkte hon ut.
Trots att jag bara krystade i 12 minuter så sprack jag ingenting. :)
Klockan 17.02 föddes lilla Cornelia, 10 fingrar och 10 tår. Hon hade ett runt fint huvud med massor utav hår. En söt grop i hakan som sin far och världens sötaste lilla mun har hon. Hon vägde 3095 gram och var 48 cm lång. Helt perfekt! ♥ *Kramar om*
Förlossningen tog 2h och 17 minuter från att droppet sattes in. Och jag använde Ingen bedövning, inte ens lustgas.
Kram!
Klockan 15.15 kände BM efter igen och jag var öppen 4 cm..
Klockan 15.45 ringde Kim in henne igen, en BM som hette Birgitta kom in då och frågade hur det var. Tårarna sprutade på mig och när värkarna kom så skrek jag av mkt plågsam smärta. (Jag har en väldigt hög smärttröskel, så när de gör ont på mig så gör de ONT) Detta va den värsta 30 min på hela förlossningen.
"Snälla kan du inte stänga av detta nu, för jag vill inget mer :'(" sa jag... så hon stängde av det (Hon anade nog att jag hade egna värkar oxå hehe) Men värkarna fortsatte. Efter en stund blev de hanterbara, Birgitta lärde oss andingstekninken vilket var de enda hjälpmedel genom hela förlossningen. Ingen smärtlindring användes alls.
"Gör det så ont eller är du rädd?" frågade hon... de gjorde ont haha :-)
Hon undersökte mig nån minut efter och jag hade öppnat mig 2 cm till, så nu var jag öppen 6 cm.
Klockan 16.20 kom rädslan över mig som jag aldrig anat att jag hade riktigt.. att krysta ut barnet.. så jag sa helt i panik att hon måste ge mig ett kejsarsnitt. Vi satt och pratade om det, sen bad jag att hon skulle känna om de hänt nått.. Hon kände och sa "jadu här händer de grejer, du är öppen 9 cm nu med en liten kant kvar på ovansidan".......... trodde jag hörde fel... de va juh snart över... "Ursäkta vad sa du?" frågade jag haha!
Klockan 16.45 var jag öppen 9 cm med en liten kant kvar..
Klockan 16.50 fick jag börja krysta... läskigt.. kände verkligen hur hon trängde ner och igenom alltihopa.. men konstigt nog gjorde de inte tok ont.. kändes mest läskigt. Fast ryggvärken va inte najs :/
Jag fick 4 krystvärkar typ, varav 1½ var jag tvungen att flåsa mig igenom då lillan höll på att komma på andra krystvärken. Då värmde BM med handdukar och sprutade på en liter bedövningspray typ. Sen först kom huvudet och sista värken tänkte jag att "nu vill jag faktiskt träffa dig lilla barn" och så åkte hon ut.
Trots att jag bara krystade i 12 minuter så sprack jag ingenting. :)
Klockan 17.02 föddes lilla Cornelia, 10 fingrar och 10 tår. Hon hade ett runt fint huvud med massor utav hår. En söt grop i hakan som sin far och världens sötaste lilla mun har hon. Hon vägde 3095 gram och var 48 cm lång. Helt perfekt! ♥ *Kramar om*
Förlossningen tog 2h och 17 minuter från att droppet sattes in. Och jag använde Ingen bedövning, inte ens lustgas.
Kram!
