Biotoxina

Tjo!
Vilken bra dag detta blev till slut, trots en dåligt start i morse då det slog in att både jag och Kim var ena riktiga morgon-monster. Det slog ett par gnistor här hemma och inte av den bra sorten, men det 'gick över' ganska snabbt. Ikväll då han kommer hem ska vi mysa framför tv:n en stund medans tvätten torktummlas ute i tvättstugan..
Vi kom på en smart grej att få undan tvätten fortast utan att 'boka upp sig' dagar som man tex. verkligen inte har tid, och då man har barn så vet man aldrig när dessa dagar slår in. Och de är krångligt att tvätta medans han jobbar, för jag måste ibalnd vara borta upp emot 30 min och de känns inte säkert att lämna barnen.
Hur som så har vi löst det med att jag tvättar under dagen här hemma så går han ut till tvättstugan och torktummlar det på kvällen/början på natten då det är ledigt. Det värsta som finns är tvätt hängande på torkställningen inne... känns rörigt bara av en sån sak! Då känns de verkligen bättre att låta allt torka samtidigt och sen vika bort det och lägga in dagen efter.

Igår var vi till Kyrkan! Det var globalmarknad och paltservering. De fanns även försäljning av tunnbröd, sylt osv samt hade de ordnat ansiktsmålning för 10kr/barn. De fanns säkert mer där också, men vi valde att komma dit lite senare så man skulle få parkering samt för att Kim hade jätte ont i huvudet på morgonen.
Då fick barnen var sin ansiktsmålning, eller de två större fick. Nästa år ska Cornelia få hon också men i år kändes hon vara för liten iom att penseln killas så hon skulle säkert ha gnussat ut färgen innan den torkat.
Jag tog några bilder då vi kom hem på barnen som kommer här, Felicia ska föreställa en katt ´(en såndär blå katt, minns inte på rak arm vad de är för ras just nu men.) Jonathan är en 'byracka' :)

Idag skulle vi ha farit till Barnens hus, men ungarna var så fruktansvärt gnälliga och bråkiga med varandra och vägrade lyssna så vi bestämde att nä, det blir inget idag. Vi får se imorgon efter förskolan om de är snällare så tar vi oss en tur dit. Jag ska dra med mig dem och köpa vinterskor och vintervantar till J o F också, eller Felicia har skor i allafall, så det är de bara Jonathan som behöver.
Samt ska vi köpa massor med sockar åt dem då tvättmaskinen verkligen verkar äta upp dem hela tiden! Blir galen! Tror vi har köpt 15-20 par åt dem i år och vi hittar kanske 2 par som matchar varandra. Så ibland brukar de ha olika sockar på förskolan, båda strumporna kan vara randiga men färgerna på ränderna kan skilja sig. Dock brukar Jonathans kompisar tycka de är tufft när han har så, så de verkar inte göra speciellt mycket egentligen. Men det är en såndär grej som de vuxna kanske irriterar sig på.

Imorgon är de utvecklingssamtal för barnen också.. tycker till viss del inte om dessa samtal. De enda intressanta är att kolla i 'utvecklingsmappen', där man ser foton från sådant barnen har varit med på, det brukar finnas teckningar osv. Sedan de drog upp Jonathans 'tal problem' förra våren så kan jag inte riktigt ta dem på allvar. De tyckte att Jonathan inte pratade nog bra (han skulle fylla fyra då), han hade svårt att säga R och K, dock kunde han säga ex. Nyckel men inte Väska.. det blev "vässla". Och "R" blev "ejj". Jag sa att jag tyckte de började bli bättre och bättre och att man förstår honom vad han säger om man tar sig tid att lyssna. Men de gnatade på så vi bestämde 'tillsammans' (höll inte med henne alls om att han skulle vara i nån 'risk' eller vad man ska säga, men to shut her up liksom) att vi skulle till en talpedagog med honom.
Han skulle in på 4års kontrollen i samma veva och jag tog upp detta med distriktsköterskan och en till person, nån pedagog som kollade typ förståelse och tal, men ingen av dem höll med personalen på förskolan som hävdade att hans språk var svårt att förstå.
"Han pratar som vilken annan 4 åring som jag mött, sen finns de väl de som 'kan mer' liksom men det är ingenting jag skulle vara orolig för." sa dem. Men jag fick hjälp att boka en tid på sjukhuset så de skulle få kolla upp det.
Sommaren gick och vi fick komma dit i september, hon undrade då varför vi ens kom på besök för de fanns inget att anmärka på eller 'rätta till' förutom att han behövde träning hemma att lära sig färger samt räkna, men de kunde man baka in i vardagen. "Jonathan, ge mig de där TVÅ BLÅ strumporna" typ.
Hur som, så känns de ibland som att "jaha vad ska de va om den här gången då".

Sen varje år så kommer frågan "Jaha, så när ska du börja jobba då?"............
Jag tycker den frågan är så himla jobbig varje gång för jag har aldrig nått ordentligt svar så det känns som att de bara tränger sig på och jag känner mig helt värdelös som inte är som "alla andra"..  Men jag har svårt att göra annat än att ta en dag i taget. Jag önskar att de hinder som fört mig dit jag är inte hade funnits och att jag var som alla andra, ekonomin hade varit så mkt bättre och så många "problem" hade varit mindre problem. Men jag hoppas på att ta mig till en ljus framtid där livet känns lättare.
Jag brukar svara på ett sätt som kanske ger henne en hint om att hon inte har med det att göra, utan att vara otrevlig. I år funderar jag på att svara "Jag vet inte men Jag meddelar Er när det blir aktuellt med ett nytt schema".

Nä, nu är det dags att kasta i en ny tvättmaskin!

Kram!

♥