Skriver av mig lite.


Barnen skulle sitta och se film i vårat sovrum, jag fick voddler att fungera så de skulle se på spöket Casper. Efter 2 minuter:

Jag sa till Jonathan och Felicia: "sluta hoppas i mammas och pappas säng"

Jonathan: "Jaa"

35 sekunder senare: "studs studs studs"

Efter att ha sagt till 5 gånger åkte han ut ur sovrummet. Då gick han in i vardagsrummet, satte sig i sin säng och började efter 5 sekunder att hoppa där. Vaaaaarför är de så jävla svårt att fatta vad man säger, de är som att han hör nått helt annat än vad man säger. "sluta hoppa i mammas och pappa säng just nu, ni får hoppa om några sekunder igen" Allt man säger till honom åker in i ena örat och ut genom det andra, han skiter totalt i vad man säger efter en stund och kör sitt eget race.
Jag förstår att han är rastlös och har massor med överskotts energi, men det finns fan gränser!

Felicia fick sitta på time out i 3 minuter, sen härmade hon Jonathan så de va 3 minutes to waste. Jag provade time out på Jonathan men de funka lika bra som att bara säga till han, inte alls med andra ord.

Nu låter nog mina inlägg på senaste fruktansvärt arga och hemska, men det känns som en bättre idé att skriva av sig än att gå omkring och svära här hemma åt barnen för det är bara idiotiskt.

Jag är bara så oerhört less nu.. vi har haft detta KAOS sen mån 28/12, 1½ vecka nu alltså så tålamodet, förståelsen och energin börjar tryta. Hoppet och motivationen fösvinner mer och mer också, allt känns bara så himla jobbigt, inte bara det här med rummet utan livet rent allmänt.
Det känns som att jag har ett svart stort monster inom mig som försöker slå sig ut och jag hela tiden sparkar på den för att den ska hålla sig inne. Sen känns de idag som ett bakslag de här med att jag inte kunde fara iväg på det där läkarbesöket.. för de lär säkert ta lång tid innan jag får en ny tid, sen är den tiden 1 månad bort också säkert. Orkar bara inte bli sjuk mer.. de får va nog nu.

Har sån huvudvärk varje dag, ingen motivation till att göra nånting överhuvudtaget och allt känns verkligen jobbigt just nu. Sen blir de inte bättre av att kontakten på team rehab ALDRIG hör av sig heller, så de känns som jag går omkring i en dimma just nu helt vilsen. De är verkligen proffesionella där uppe... NOT! Har aldrig varit  med om maken, de verkar vara helt jävla inkompetenta. *suckar* Hur ska detta sluta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0